Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
ders Käck strök sig med sjelfbelåtenhet om skägget och
kunde icke låta bli att tänka: "att det aflopp så lyckligt
är jag allt till en god del skulden till". Officerarne
skämtade och skrattade; med ett ord, all dysterhet var
försvunnen.
— Och nu till sist ännu en helsning, — sade kung
Karl, och hans stämma hade en annan klang, när han
fortfor: I veten, att vi alla hafva att tacka ryttaren vid
kapten Kruuses sqvadron, Anders Käck, för att vi nu stå
liär. Stig fram sergeant Käck, och som du i dag så
kraftigt brukat min egen värja till mitt försvar, så se
här, tag den som ett minne af den dag, då du medels
henne räddade din kung från fångenskapen.
Men, hur gick det väl med Anders Käck? Hans
forna käckhet var med ens försvunnen, ett barn skulle
nu kunnat göra hvad som helst med den starke.
Darrande mottog han den långa värjan, såg sig omkring
en stund, såg på vapnet med blickar, som sade mer än
tnsen meningar, tryckte det slutligen i sin famn och
störtade ut med en fart, som om han varit jagad af
demoner. Men de närvarande endast logo, och äfven kring
kung Karls läppar spred sig ett godt leende.
— Det gör ingenting, att mannen visar blödighet
i sädana ögonblick som dessa, sade kapten Kruuse, i det
han trädde fram. Jag är fullkomligt öfvertygad om, att
Sveriges fiender nog skola få lära känna, att kung Karls
värja biter lika djupt, fastän den hädanefter kommer att
föras af sergeant Käcks arm.
X.
Så slutade gamle fanjunkarns enkla historia om Karl
XII:s värja, och med den historien hade han hållit på i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
