Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaaparen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad funderar timmermari på?
— Jo, när jag kommer till Capetown, skall jag köpa
mig en liter whisky och krypa in i en järnvägsvagn
på kajen och sätta mig och supa ur flaskan alldeles
ensam. Om det bara ville bli en storm med alle man
på däck och döda djävlar som flyger i luften, så bjöd
skepparn kanske på ett glas — men här är ju bara
grannlåtsväder. Och för resten, kommer man i land,
så hugger polisen en. Livet är djävligt, hur man än
bär sej åt. Kan inte professorn bjuda på en sup?
— Jag har ingen. Men en ask cigarretter ska
timmerman få — var så god!
Han log ett smärtfullt leende, stoppade asken i
fickan och gick. Om en stund öppnade han dörren
och sade:
— Ja, vill professorn att jag berättar, så är jag
färdig när som helst. Jag glömde visst att dricka ur
flaskan riktigt — jaså, hon är tom, ja ursäkta att jag
störde. Ajöss!
Jag har kaptenens tillåtelse att bjuda
timmermannen på en (1) flaska öl, men jag vill icke förråda att
denna restriktion kommer från högre ort. Säkert
anser mig timmermannen vara en människa utan ens ett
rudiment av hjärta.
Kaptenen beskriver sitt första intryck av denna
extraordinära figur. Kort innan Kaaparen skulle avgå
från Göteborg till Oslo skulle skepparen bjuda några
pampar från staden på middag ombord. Han hade
ännu icke sett sin nye timmerman. Nåväl — det var
regn och blåst och kaptenen kommer med sina gäster
i bil ned till kajen. Vid fallrepet tog timmermannen
emot elegant som salig kolingen, kostymerad ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
