Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på’n och det fräste, när han snakkede. Han gav sej
faen på att han hade sett en käring sitte på lov sie
på förbramsråa ute på nocken.
— Jo när en dricker lampsprit, så sir en käringar
överallt, sa jag.
Han ville stryka till mej, men jag sa: — Är du
hundra procent axelbred, så är jag hundraett, för jag
var stark som ett lejon.
Då vart han rädd å dök i kojen för han hade
frivakt.
Ja, att folk är rädda för rået, det kan jag begripa,
men hur di kan vara rädda för lik, det förstår jag
inte. Under min timmermanstid har jag begravt 46
sjömän och en passagerare. När en sjöman dör, skall han
inte begravas första dagen, utan han får kallna lite och
sen är det timmermans jobb att sy in’en i ett stycke
go kanfas tillsammans med ett par svåra schacklar
eller en säck kol vid fotändan, så han sjunker bra. Och
är det inte märkvärdigt att alla är rädda för liket
om kvällarna och törs inte gå opp på backen, där det
ligger i en hängmatta under livbåtsbron! Men morron
efteråt tar man på sej fina och anständiga kläder och
stormporten i lä öppnas. Timmerman har gjort en
pall och en lucka och liket läggs på luckan, kapten
läser, man lyfter på luckan och liket glider ner. Men
innan kapten läser, ska akterrårna brassas back för
att stoppa skutans fart. 14 dar efter begravningen
görs auktion på sjömannens ägodelar och pengarna
går till första sjömanshus.
Men rået — nej, aldrig har jag sett något rå! Så
full har jag inte varit någon gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
