Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mat. Men kapten Jackson gick där som vanligt och
småskällde och tyckte allt var bra. Men jag sa till
honom en dag då han var på gott humör, att det duger
inte, kapten, folket får bara vita böner och kaffe, sa
jag.
— Har di klagat för dej? frågade han.
— Ja, det har di!
— Och vad svarade du?
— Ingenting.
Då reste sig håret på’n och han sa:
— Mixa inte opp mej med besättningen! Gå din
väg!
Men så blev en man till galen. Det var en
irishman fra Dublin. Han blev tvärgalen. Jag hade sjungit
ut lov storbrass. Skepparn kom klampande med sina
träskor, sina nedmålade dungareebyxor och sin
halmhatt för att titta på manövern och alltid när di gjorde
några stora hal, blev det whisky över lag. All right,
vi hala brassar och irishmannen var sist i tampen.
Han gick fram till skepparn, som han tydligen inte
kände igen — så galen var han — och sa:
— Du, om du inte vet hur du ska göra, så följ di
andra!
Håret reste sej på skepparn, så halmhatten trilla av.
— What do you say, man? Who are you?
— I am a starved (hungrig) sailor! he says.
Well, vi kom överens att gå akter ut alle man och
klaga på maten. Styrman tog av sig jackan, för han
tänkte att här blir ett vackert slagsmål. Kaptenen kom
ut och den tokiga irishmannen framförde klagan. När
kaptenen fick syn på honom reste sej hans hår rätt
upp och fräste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
