- Project Runeberg -  Med Kaaparen till Afrika /
78

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24 april

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag märkte inte ens stormen, men den måtte ha varit
obetydlig. Vi gingo nu ganska nära kusten. Vid
Soldanha Bay låg en engelsk kryssare på skjutövning,
ty jag kan aldrig tro att dess salut gällde min
obetydlighet, vilket var kaptenens åsikt.

Springare i mängd och en val livade upp den
ganska ödsliga havsytan.

Den 6 maj på kvällen lade vi till vid en av
Capetowns kajer. Denna hamn är säkerligen en av
världens vackraste. Nu gömde sig Taffelbergets platå i
gråa regnmoln och mörker. Hugo Lindberg och jag
äro i morgon bjudna på lunch av Svenska föreningen
och jag går tidigt till kojs, sedan jag gjort
bekantskap med föreningens ordförande, kapten Gustaf von
Zweigbergk och en annan styrelseledamot, herr Julius
Stade. Fortfarande utan värk i fötterna, men behärskad
av en ny och ganska oroande tanke: Jag måste lära
mig gå igen. Skall detta lyckas?

Genom mitt hyttfönster lysa Kapstadens granna
elektriska pärlband som rader av exotiska juveler i
det blå mörkret. På en dag skall jag lära känna den
här stan, ty vi måste gå vidare i övermorgon den 8
maj. Jag är ganska nöjd med denna utveckling av
händelserna, ty jag har inte rest ut för att studera
städer, som nuförtiden äro oroande lika varandra.
Visserligen älskar jag att glo i en främmande stads
butiksfönster, men jag kan ju inte gå 100 meter, förrän
jag måste vila mig under förbannelser över mina
vansläktade fötter. Och är då intet bulevardkafé i
närheten måste jag gå in i någon affär och köpa något
som jag inte behöver för att motivera en stunds
sittning i en bekväm stol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaaparen/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free