Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capetown 7. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trottoaren och ned i rännstenen. Alldeles automatiskt
lutade jag mig ned för att plocka upp guldet. Men
de tänder den fortfarande sittande hunden visade mig,
den rynkade nosen och en olycksbådande morrning
tvungo mig mycket snart att avstå från min vänliga
avsikt, i synnerhet som rackornas impressario kom
störtande och med hotfulla gester och rullande ögon
avfordrade mig de slantar han trodde mig ha stulit
från det oskäliga djuret. Jag höjde min knölpåk till
ett mördande slag och mannen ålade sig bort i
folkmassan. Lyckligtvis kom kaptenen med bilen i samma
ögonblick och vi avlägsnade oss snabbt innan pöbeln
hunnit hänga mig i närmaste lyktstolpe.
När jag kom ombord lågo två kort från Kapstadens
ledande tidningar. Deras reporters hade sökt mig och
skulle återkomma följande dag.
Dödstrött utandades jag min sista suck för natten
och somnade rik på nya intryck — negrer, grevar,
pumpor, konstverk och röd jord. Jag drömde att en
svinhjord höll på att äta upp mig.
Ty vid den kraftiga lunchen var bordet dekorerat
med jättecallor, åt vilkas prakt jag fröjdade mitt
hjärta. Greven-värdshusvärden berättade att denna art
Calla på holländska hette Varkbloem —
Schweineblume — emedan den fanns i sådana massor att den
var de sydafrikanska svinens huvudsakliga föda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
