Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tisdag 2. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skadeståndet. Det var i alla fall ett dyrbart nöje för
Emil. Mera än en månads hyra i böter.
Emil kom ombord klockan 6 eftermiddagen just då
vi slutat arbetet för dagen. Vid kvällsskaffningen
berättade han om händelserna på konsulatet.
— Där kom opp en liten jävel med ombundet huvud
och gråa hundtäcken på kängorna. Han hade med sig
en annan tretumsgubbe i evangelierock, skarphatt och
ett glasöga med topplänta i, Konsuln sa att det var
advokaten. Jag frågade skepparn, om jag kunde få se
på de sju hålen i huvet, som »dagon» i båten skulle
ha fått, men det gick inte. Dom kom just från
hospitalet och var på väg till polisen. Konsuln översatte
deras rotvälska: »Av medlidande med en barbar från
Ishavet, som inte visste bättre, ville den skadade låta
nåd gå före rätt och bara ta ut doktors- och
advokatarvode av brottslingen.»
Kapten betalte fast jag vägrade. Man behövs ju
ombord för lastningen av den här »slavkassen»,
avslutade Emil bittert sin berättelse.
Under Emils redogörelse hade stuert Svantepolk
stått i skansdörren och hört på. Jag har inte tidigare
presenterat honom. Han liknade föga den berömde
riddaren av Algotsönernas mäktiga släkt under
Folkungarnas regemente. Endast till namnet.
Svante, som han gemenligen kallades, var 40 år
och tandlös, som det höves en kockstuert. Han hade
valrossmustascher och var låghalt. Enligt egen
uppgift hade han i sin ungdom deltagit i en
polarexpedition och därvid förkylt näsan, som var lilafärgad i
värmen och vit i kylan och dessutom led av takdropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
