Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördag 20. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bogseras ombord på sitt eget fartyg av dagos? Ursäkta,
konstapeln, men jag säjer fy faen!
Det var något oerhört att en jungman och en
lättmatros slagits med befälet och det skall alltid bli en
hemlighet vem som börjat. Allt detta skedde vid
tretiden på eftermiddagen. Sedan samlades vi i skansen
oförmögna till något arbete och styrman ansåg också
att det var bäst att vi inte gjorde något. De två
sönderslagna båtkarlarna placerades i sina kojer, där de
lågo och lallade. Men Lundgren satte sig på sin kista
och höll ett förmaningstal för oss tre, som varit
ombord.
Han pekade på de andra som lågo redlösa i kojerna
och förklarade hur en svensk sjöman inte bör
uppträda. Alltemellanåt stärkte han sig ur en
akvavitflaska. Under hans förmaningstal bröstade vi andra
oss av förmätenhet därför att vi inte varit så berusade
som de sängliggande, och vi hade ju inte heller fått
så mycket av Lundgren.
Men mittunder sitt förmaningstal råkade han nämna
svenska flaggan och föll plötsligt i gråt. Han talade
ytterligare om den skam vår flagga utsatts för, då vår
storbåt — hick! — med tre redlösa sjömän bogserades
ombord av italienare.
Och ju längre han predikade, desto fullare blev han.
Och gråten blev alltmer hejdlös. Och alltmer bröstade
vi andra oss.
Hela tiden hängde stewarden i skansdörren och
betraktade det hela samt vitsordade Lundgrens tal som
blev alltmer hycklande. En mans gråt kunde inte ha
varit stridare. Slutligen somnade han ifrån
alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
