Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krans 9 —
Åter kom ett ljud från rummet bredvid, och
Mortensen svarade: » Tack, men det var nu egent-
ligen Orseth och jag som hade tänkt —>
»Om ni tror,» sade extraordinarien ängsligt,
»att herr Örseth också vill göra mig den äran,
så —>»
»Han är förbannadt noga, men jag skall för-
söka,» svarade Mortensen välvilligt, tog ett tag i
byxlinningen och gick in i det andra rummet.
Inne hos Örseth satt en halfgammal figur i
ett hörn, nedlutad öfver pulpeten. Till denne
ropade Örseth, efter att ha hviskat litet med Mor-
tensen: »Hansen! jag blir kanske tvungen att gå
bort en stund på förmiddagen; om Mo frågar,
skall ni säga, att jag är i revisionen och konfe-
rerar; hör ni det, min kära Hansen?»
Den andre nickade litet med hufvudet.
» Så slö han har blifvit!» sade Mortensen half-
högt. »Det var hög tid att han kom ifrån tid-
ningen.»
Mortensen talade om »Folkets vän», hvars
redaktion gubben Hansen, som han kallades, ny-
ligen blifvit nödgad att frånträda, emedan han
förde” tidningen i en riktning, som hans förmän
ansågo vara farlig för samhället. Nu var Morten-
sen redaktör.
Då Örseth redan började göra sig i ordning,
menade Mortensen, att det väl inte gick an at
gå, förr än de sågo byråchefen ta sin förmiddags-
promenad. Men i det samma gick dörren till det
inre rummet upp, och byråchefen Georg Delphin
gick ut och utför trapporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
