Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ng 10 ee
Mortensen vände om till sin plats och hvi-
skade till Fliorth: >»Jag lyckades öfvertala/ ho:
nom —» hvarefter han gnolande: började klä
på sig.
Det var icke många, som tordes uppföra sig
så ogeneradt i departementet som notarien Mor-
tensen.. Men för det första var det en känd sak,
att han var god vän med Anders den Allsmäktige,
som de kallade Mo; och dessutom började man
glunka om, att statsrådet Bennechen stundom be-
gagnade sig af »Folkets vän».
Derför var notarien Mortensens anseende inom
departementet mycket högre än hans rang; och
det började alldeles råka i glömska, att han som
advokat uppe i landet hade varit invecklad i en
mycket komprometterande svindel med en tänd-
sticksfabrik.
Då Mortensen hade fått rocken väl igenknäpt
öfver den gulflammiga, togo de tre herrarne sina
hattar för att gå. Men vid dörren vände Mor-
tensen sig om och ropade: »O, I gudar! Han har
inte något papper! Den unga telningen ämnar
gå ut på gatan utan papper!»
»He?» sade extraordinarien Hiorth färdig att
skratta, så snart han fick minsta nys om Morten-
sens qvickhet.
»Ser ni då inte?> sade Örseth; och nu först
märkte Hiorth, att de andra två hade hvar sin
papperslunta under armen.
»Men — men — hvad skall jag ta?» frågade
han rådvill och såg på sin pappershög.
» Håll i mig, Magdelone!» ropade Mortensen
och såg upp i taket; »han frågar hvad han skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
