Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörka och tryckta i den tunga belysningen, me-
dan länsmannens hvitmålade hus såg trist och
blekt ut i dag.
De täta hoparne af bönder passade till stäm-
ningen. Alla dessa tjocka, mörkblåa vadmals-
tröjor, ylleskjortor och yllehalsdukar ökade den
tyngd, som låg öfver allting. Det var intet lif i
grupperna; den ene dref hit, den andre dit; man
hälsade mumlande, utan att se på hvarandra; stora,
fuktiga händer sträcktes fram och möttes af andra,
utan handtryckning, med styfva fingrar, så som
det är brukligt. Intet utrop, intet högt ord, ännu
mindre något skratt hördes der; och öfver allt-
samman sväfvade den lukt, som vadmal får, när
den färgas i berlinerblått.
Klockan ett slutades förmiddagsförhandlingarne,
och medan tingssalen röjdes ur för middagsbordet,
gingo embetsmännen och advokaterna af och an
utanför, rökte tobak och samtalade.
En och annan modig bland bönderna hakade
sig fast i en advokat; den lille surögde mannen
från Heien kunde omöjligen få sigte på sin. Men
amtman Hiorth, som var en nedlåtande man, gick
omkring bland folket och lade märke till hvem
som hälsade på honom.
Då och då, när han tyckte sig känna igen ett
ansigte, stannade han och sade några uppmuntran
de. ord; händerna höll han på ryggen under rock.
skörten för att icke vara tvungen att ta någon i
hand.
Länsmannen och hans dräng förde just en
arrestant öfver gården. Man hade för säkerhets
skull satt på honom bojor, ty länsmansarresten var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
