Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| — 42 —
»Du ska inte tala illa om Anders,» svarade
Njedel. »Han var en duktig pojke. Jag: mins
så väl, när vi ref ljung åt mor oppe i Heien.
Anders var så obegripligt rapp att lägga ihop
bylan.>
»Men du bar hem den?»
»He? Ja, visst bar jag hem. den, för jag var
den starkaste.»
»Hvad är Anders egentligen för någonting?»
frågade åldermannen.
» Han är med i någonting stort, men jag kan
inte komma i håg hvad det heter.> Njzedel gaf
sig till att leta i skåpet efter ett gammalt bref
från brodern.
Klinkan på bakdörren lyftes försigtigt, och
man hörde någon trefva sig igenom köket. Det
var redan tämligen mörkt, tack vare det tunga
vädret; endast uppe i nordvest låg en ljus strimma
längs horisonten och kastade ett gulrödt skimmer
in i stugan.
| Då Njedel såg att det var Sören Börevig
som kom, slog han igen skåpet och sade kärft:
»Du kommer väl för att se om huset är tomt?
| Ja, se nu väl efter i sängarne, om du kan snoka
opp lite mera förargelse, din —>
» Rättvisan måste ha sin gång,» svarade Sören
|
|
| saktmodigt, »och jag vill innerligt förmana dig,
I
|
I
|
|
|
Njedel —>
» Hvad. var det du: ville mig?» afbröt den
andre.
Sören vågade icke påstå att han kom ute-
slutande för att förmana, fastän han var prestens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
