Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 fö
Först försökte hon att se stadigt på sina för-
äldrar; men plötsligt brast hon uti gråt och snyf-
tade: »Det är Hans — det är Hans, som har sagt
— som har sagt, att jag inte — som har sagt,
att jag inte fick vara annorlunda —.>
» Hans!» utropade grosshandlaren. »Nu är jag
så led på den der Hans; slutar han inte snart upp
med att plåga dig, skall du min själ slå upp med
honom.»
» Tyst, tyst, Ole Johan, bli för all del inte ond.
Låt mig få tala med Louise. Jag hör redan nå-
gon i tamburen.>
Grosshandlaren gick hastigt in genom rum-
men för att ta emot de första gästerna, medan
frun gick upp med Louise för att få litet fason
på henne.
Det var några unga långbenta herrar, som
kommo först, och i sin förlägenhet öfver det gick
den ene ständigt bakom den andre, tills de ham-
nade inne i en vrå af det innersta kabinettet, der
de stodo och skrattade halffånigt åt hvarandra
eller åt ingenting.
Emellertid började vagnarne rulla fram, och
gästerna samlades. Värden tog emot i det första
rummet, frun hade tagit plats i den lilla salen
framför danssalen. Den yngsta dottern Sofie ,och
husmamsellen hade tagit hand om Louise, och en
. stund derefter kommo. systrarna in tillsammans.
Fröken Sofie var en vacker flicka och faderns
älskling. Hans stora plan var att gifta bort henne
med någon inom de högsta. kretsarne, och han
var outtröttlig i att anvisa henne partier. Sofie
tog emot dessa vinkar halft på skämt; men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
