Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ystra musiken hamrade i deras blod, som
mat och vin hade satt i fart. Kandidat Smith
gnolade oupphörligt en fransk refräng ur operetten,
som han hade lärt sig af en som kom från Paris.
Caroline Hjelm, som var hans dam, plågade
nästan lifvet ur honom för att få veta hvad han
sjöng. Men kandidat Smith påstod, att det ej
kunde sägas på norska.
Den modiga Caroline försäkrade, att hon kunde
tåla en hel hop af det slaget; men han fortfor
med sin ’ refräng, tills hon förklarade, att nu för-
stod hon den nästan.
Det var denna dans Delphin skulle dansa med
Hilda Bennechen. Han hade nästan glömt hvarför
han hade bjudit upp henne. Under de första turerna
var han derför litet vårdslös och talade mest med
fru Hjelm, som satt i dörren bakom de dansande.
Hilda Bennechen märkte genast detta, och
det smärtade henne. Hela qvällen hade hon halft
gladt sig åt- och halft oroat sig för denna dans.
Hemma behandlade kammarherren henne vän-
ligt, men ändå mest som ett barn; han hade ju
också känt henne, innan hon blef konfirmerad.
Mången gång hade hon tänkt sig, att det
skulle vara roligt att få dansa med honom. Nu
kände hon sig outsägligt sviken; hon mindes alla
de spetsiga ord hon fått höra af sina väninnor,
och hon önskade uppriktigt, att hon aldrig hade
nått denna utmärkelse. =
Under tredje turen frågade han henne om
någonting. Hon såg upp, i det hon svarade, och
kammarherren sade till sig sjelf: »Men hon har
ju ögon!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
