Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han var. Ty doktorn trodde sjelf, att han
haltade mycket mera än han verkligen gjorde.
Och så var han också svartsjuk på Alfred -—
tyst, inbunden, rasande svartsjuk var han på denne
bror, som öfverallt hade varit honom 1 vägen,
gynnad och bortskämd på alla håll, och för hvars
synder han under årens lopp hade fått så mycket
stryk.
Och slutligen hade Johan Bennechen en hem-
lig, vemodig misstro till sig sjelf och sin framgång
öfverhufvud. Han hade alltid haft otur, och det
hade man alltid sagt honom. |
Derför älskade han sin kärlek, som han kände
spira fram, liksom man älskar ett sjukt barn. Han :
lät den starka känslan omsluta hela sitt väsen utan
att tänka på motstånd; och han bar sin kärlek väl
förvarad i sitt redliga bröst med en stilla, vemodig
glädje, allt under det han ej hade stark tro på,
att den skulle medföra någon lycka för honom.
Det fans redan tillräckliga anledningar till oro,
till och med i allra lyckligaste fall: att Kristine
verkligen tyckte om honom. Ty hvad skulle stats-
rådinnan säga! Och om han än kunde tänka sig
möjligheten af att sätta sig öfver moderns mot-
stånd, hvar skulle han någonsin få mod att fram-
träda för sin far och meddela honom, att han äm-
nade gifta sig med en bondflickå!
Denne far, så vacker och imponerande, var i
Johan Bennechens ögon typen för allt hederligt,
upphöjdt och fint.
När oppositionens blad kastade sig öfver re-
geringen, läste doktorn det alltid med en tyst re-
servation för sin fars räkning. Det var ju icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
