Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= HR oe
» Käre fader och lotsåldermannen! Mina tan-
kar äro nästan alltid hos Eder; men om jag ock-
så längtar hjertligt och vemodigt mången gång,
så måste jag ändå alltid tacka Gud att jag har
det så bra till kropp och själ. Först måste jag
berätta, att farbror säger, att nu tar det upp sig
med målet; han skall sjelf skrifva en af dagarne,
men han har så brådtom, och han säger att han
gör sig mycket besvär med fars mål, och att det
behöfdes mera pengar, om det skulle gå riktigt
fort. Men alla säga, att farbror Anders är den
duktigaste i departementet, och han är mycket
snäll mot mig, och jag har det bra på allt sätt.
»Här är ingen sjö, utan bara gult vatten,
som luktar illa och icke som sjön der hemma;
men en förskräcklig mängd skepp och stora hus
af sten och träd, som äro så höga, att jag aldrig
har sett maken förr. Men nu måste jag sluta
med hjertlig hälsning till min käre fader och lots-
åldermannen
från din tillgifna dotter
Kristine.»
Hilda Bennechen hade bjudit några väninnor
till sig den qvällen, fastän hon var föga hågad
för att hålla sällskap. Hon var både ond och
ledsen öfver sitt besök hos Kristine; men hennes
rädsla för modern var i sjelfva verket så stor, att
hon darrade för henne som en liten flicka, fast
hon nu var fullvuxen för länge sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
