Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred förde ordet med stor konstfärdighet,
och fröken Sophie skrattade och koketterade med
honom.
Jonas Hiorth hade deremot valt en annan
metod. Han satt borta 1 halfmörkret, tyst och
tungsint, och hvarje gång hon såg på honom,
fixerade han henne med en blick, som skulle ut-
trycka: Falska orm! jag älskar dig ändå!
Samtalet blef ifrigt, utan att röra sig omkring
någonting bestämdt; man skrattade, gjorde an-
spelningar, brydde hvarandra, var elak eller älsk-
värd, allt efter som det föll sig.
Doktor Bennechen kom, men då han hörde
skrattet från kabinettet, ville han gå igen.
» Nej, kom du, Johan, och drick en kopp
varmt tél!l» ropade Hilda till honom.
Johan kom då ända in och helsade på säll-
skapet, men drog sig tillbaka igen till salongen
med sin tékopp. Han var vid dåligt lynne, ty i
porten hade han mött Kristine, och hon hade
gått honom förbi utan att låtsas som hon såg
honom.
»Min lärde herr bror har stigit uppför många
trappor i dag!» ropade Alfred inifrån kabinettet.
»Hvad menar ni med det?» frågade Sofie,
som kunde höra på tonen ätt det låg någonting
under.
»Jo, jag skall säga, min bror tycker inte om
trappor, han håller sig helst till bottenvåningen,
ja ibland ännu längre ned.>
»Det är just inte lämpligt för en doktor att
vara rädd för trappor,» anmärkte en af damerna,
som ej förstod meningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
