Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Alfred!» ropade Johan i en ton, så att det
kläckte till i dem alla.
» Nej, men Johan då —!» sade nu statsrådin-
nan, »hur bär du dig åt? Jag undanber mig -—>
»Ja, mamma, jag har sagt honom det förut;
det. här tål jag inte längre,» sade doktorn och
stampade i golfvet.
»Mamma!» ropade Alfred inifrån kabinettet.
» Var det med det långa eller det korta benet?»
Johan tog ett steg mot dörren, men statsråd-
innan hejdade honom: »Men, Johan, är du riktigt
klok i dag:: Fy skam, att du inte kan tåla litet
skämt! Om du bara vill ställa till oenighet,
vore det bättre, om du höll dig borta. Vi sutto
här så trefligt, innan: du kom.»
Johan gick. Men det var som statsrådinnan
sade: han hade förderfvat stämningen för dem.
Damerna hviskade två och två, och inte ens Al-
fred kunde få munterheten i gång igen.
Men den qvällen, då de gingo till sängs, be-
rättade fru Bennechen sin man om uppträdet mel-
lan bröderna. Hon vältade i en handvändning
hela skulden på Johan och skildrade sjelfva sce-
nen ännu våldsammare än den i verkligheten hade
varit.
» Tycker du inte, nurdet är på tiden; att den
der damen kommer bort?» sade hon slutligen.
»Jag medger, att detta ser betänkligt ut,»
svarade statsrådet, »men om saken verkligen har
kommit så långt, är jag rädd att det tjenar litet
till om hon kom bort. Ty med en natur som
Johans eggas man bara af hinder, är jag rädd;
han skulle spana efter henne och finna henne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
