Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med de slemmiga, ljusgröna ögonen och snappade
då och då till sig en fet gås, så att det höjde sig
ett skrik och ett skrän, som besvarades uppåt och
nedåt floden och dog bort långt, långt i fjärran;
och ödemarkens stillhet lade sig åter öfver det
glödande landskapet och de dåsiga svärmarne af
fåglar, som sutto och väntade -— de visste ej rik-
tigt på hvad.
Då flög en liten grå fågel rakt upp i luften,
stod stilla der uppe ett ögonblick och slog ofant-
ligt hastigt med vingarne, medan han qvittrade en
kort stump; derpå sänkte han sig ned igen och
gömde sig i gräset.
Hela fågelskaran hade lyft på hufvudet och
lyssnade. Och så blef det ett snattrande och qvitt-
rande och en orolig rörelse i hvarje vrå. Unga
snobbiga vipor flögo upp och gjorde rundkast i
luften för att visa huru bra de flögo.
Men de äldsta hvita svanorna, som skulle ända
till. Island, höllo allmän sammankomst för att ta
lärkans reseförslag i öfvervägande. Ty alla hade
genast känt igen lärkan på lätet, fast det icke var
mera än två tre toner hon hade fått fram; sången
hade icke riktigt kommit i strupen ännu. Men
medan svanorna rådslogo, hördes ett förskräckligt
dån, och luften blef alldeles förmörkad.
Det var grågässen som lyfte. I stora flockar
delade de sig, svärmande omkring i luften, ordnade
sig derefter i långa rader och försvunno norrut,
medan deras skrik dogo bort i fjärran.
Stararne reste sig i svarta massor och bröto
upp, viporna följde efter; storkarne ringlade sig
parvis högt upp i luften, tills de nästan försvunno,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
