Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 —
inne i de täta skogarne. Men sunnanvinden hade
kommit med regn, och så gick det i ett hej —
icke gradvis. och fredligt, utan med buller och
brak och snöskred och forsande elfvar, så att landet
liknade en jätte som tvättar sig, medan det iskalla
vattnet sköljer ned öfver de senstarka lemmarne.
Och lätta slöjor af ljusgrönt lade sig öfver de
unga björkarne i alla backar; inne i de stilla bug-
terna i fjordarne, öfver slätterna vesterut mot haf-
vet, öfver hjortronmossar och bergssluttningarne,
i remnor och klyftor och trånga dalar mellan
fjällen. Men på toppen lågo snödrifvor och ismas-
sor qvar, som om de gamla fjällen ej gitte lyfta
på hatten för en sådan flyktig galning till sommar.
Och solen sken så varmt och belåtet, och vin-
den kom bärande med ännu mera värme söderifrån
och slutligen kom göken som ceremonimästare för
att se om allt var i ordning; han flög hit och dit,
satte sig sedan i en ung björk innerst i en lugn
vik och gol: Våren är kommen! — Gamla Norge
var ändtligen färdigt!
Och der låg det, högt och glänsande fagert i
det blåa hafvet, så fattigt och magert, så friskt
och sundt och leende som ett rentvättadt barn.
I hamnarne utmed kusten blef det uf och rö-
relse, och hvita segel kryssade sig ut genom
skärgården och försvunno’ utåt hafvet. Skidorna
lades upp under takåsen, slädfällen beströddes väl
med kamfer och hängdes undan, och liksom björ-
nen, när han kommer ut från idet och skakar sin
ludna pels, så skakade menniskorna sina tunga
lemmar, spottade i händerna och togo i tu med
vårsysslorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
