Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla tjocka frun flög rakt på Kristine och
gaf henne en våt kyss på munnen, i det hon med
många ord försäkrade, att Kristine var den sötaste
brud hon någonsin hade sett — utan öfverdrift,
den allra sötaste.
Nu skulle man gå till bords.
Redaktör Mortensen närmade sig med hatten
i handen och bugade sig djupt för fröken Nielsen.
«Vår värd har gifvit mig det synnerligen ärofulla
uppdraget att föra fröken till bords»; han bjöd
henne sirligt armen och följde näst efter brud-
paret. |
Derefter kommo kommendersergeanten Knoff
och fru Gluncke, sedan kommo skorstensfejaren
Lunde och fru Paalsen, polisbetjenten Andersen
och fru Gräner och vaktmästar Paalsen och fru
Lunde — och derpå de öfriga gästerna parvis en-
ligt de småkort, som statsrådets kusk delat ut i
tamburen.
Bröllopsbordet var dukadt i hästskofason. Midt
på den korta sidan satt brudparet, till venster
Knoff och fru Gluncke, till höger redaktören och
fröken Eveline. Midt framför inne i hästskon sutto
Lunde och Paalsen med sina damer, och det öf-
riga sällskapet ordnade sig nedåt bägge flyglarne:
Polisbetjenten Andersen var ytterst ifrig och
föranstaltade många ombyten af plats, tills det
ändtligen ’ lyckades honom att få Knudsen place-
rad midt framför sig.
«För jag skall säga er, fru Griner», hviskade
polisbetjenten, «han är antagen på prof och det
är jag som skall ha uppsigt öfver honom>.
Fru Griäner brydde sig icke om att höra på
honom; hon var missnöjd med sin plats och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
