Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ro 156 —
Nu nickade frun: »Då skall jag nog reda upp
det här».
»Ja, om ni kunde det, min fru!» utropade
statsrådet varmt. Han ville fatta hennes hand,
men den var så undangömd i regnkappan, att de
måste nöja sig med att hälsa med ögonen i det
de skildes. —
Då frun kom in, satt grosshandlaren med hat-
ten på sig och skref i kabinettet, så att hon hörde
huru det gnisslade.
»Du skrifver, Ole Johan?» sade hon likgiltigt.
»Ja, jag skickar ordre till kontoret, att de sk’a
göra upp Bennechens konto i eftermiddag — strax
— inte ett ögonblick får det uppskjutas!>
»Jag kan förstå det; ja, du bryr dig bom
vis inte om hans anbud.>
>»Anbud! Hvad för ett anbud?»
»Du har ju alltid gjort narr af sådant der
krimkrams,» fortsatte frun, i det hon tog af sig
regnkappan.
»Hvad är det du står der och sladdrar om?
Hvad menar du?»
» Förstod du det verkligen - frågade frun
och gjorde en ytterligt förvånad min.
» Hvad förstod jag inte? Stå inte der och pjåka
dig som en gammal höna!» ropade grosshandlaren
och vände sig om.
» Nej, men säg mig, Ole Johan, förstod du
verkligen inte hvad statsrådet menade? Lade du
inte märke till, att han klappade dig der?»
» Börjar nu du också med de der dumheterna?
Det skulle väl betyda, att jag saknade sjelfbehersk-
ning, att jag borde vara en sådan bomullstapp som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
