Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an 159 ———
ställning skulle ha gjort, och du vet sjelf hur det
såg ut inne i staden efter det bröllopet. Nu kan
det vara nog, och du sätter inte din fot inom
hennes dörr, förstår du! Hvart du än vänder dig,
så blir det då hara ofred och förargelse af!»
Statsrådet kom nu också in, men då han såg
hvad slags väder det var, räddade han sig in i
sängkammaren, der han tvättade sig oupphörligt,
tills han kallades till bords.
Då de hade satt sig, sade statsrådet vänligt
till Hilda, ty han såg, att hon hade fått bannor:
»Hade du promenerat länge med kammarherren,
då jag träffade dig?»
>» Kammarherren ?» utbrast statsrådinnan och
for upp. »Har du nu plågat honom igen? Du gör
dig riktigt löjlig, Hilda, så som du springer efter
honom; ja, hvad värre är, du gör nästan honom
löjlig —>
>» Nej men, Adelaide!» invände statsrådet för-
sigtigt.
»Du måtte väl sjelf kunna förstå, Daniel, att för
en vacker och firad herre som Delphin kan det inte
vara annat än genant att jämt synas tillsammans
med en dam — så föga distinguerad, för att be-
gagna ett mildt uttryck — som vår Hilda. Det
måtte då vara solklart!»
Hilda steg plötsligt upp från bordet och stör-
tade upp till sig. Hon stängde sig inne på sin
lilla vindskammare och snyftade i hufvudkudden.
Det var ändå det värsta af allt. Att hon var så
ful, att en man blef löjlig genomeatt visa sig tillsam-
mans med henne! Månne Delphin då bara gjorde
narr af henne? Och hon som trodde honom så väll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
