Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 161 —
som Delphin sade, utan mindre herrmiddagar, der
man satt länge till bords och höll många tal.
Delphin drog snart misstankar och hade roligt
på sitt sätt. Han förföljde redaktör Mortensen, som
nu blef en ständig gäst, med den mest utsökta ar-
tighet, så att den andre blef helt förvirrad. Eller
också skrämde han lifvet ur den beskedliga »ma-
dam Olsen> genom att försäkra henne, att en eller
annan af de nya gästerna var nihilist och gick med
revolver i bakfickan.
Men grosshandlaren sjelf hade antagit en ny
hållning, stel och reserverad. Han företog sig in-
genting utan att först ha rådfrågat statsrådet, och
på sina bjudningar såg han aldrig mera någon
menniska, som han ej hade tillåtelse eller ordre
att invitera.
Den stora »muntrationen på Olsens danslokal>,;
som gafs hvarje höst; blef i år en fin »thé dan-
sant», och grosshandlaren gaf sin dotter en vink
om, att hon ej skulle försmå herr extraordinarien
Hiorth.
Men häröfver blef Sofie förnärmad, isynnerhet
som fadern ej visste utförligare besked. På det
hela taget var hon missnöjd: kammarherren när-
made sig icke, och valet mellan Hiorth och Ben-
nechen tycktes henne vara en tarflig triumf.
Dessa båda vänner hade för öfrigt haft en an-
strängande sommar. Ty förutom departementstjen-
sten hade de också haft i kommission att roa en
svåger till Hiorth, grosshandlar Garman, som låg vid
Grefsens vattenkuranstalt och det hade de gjort så
grundligt, att de ej hade haft tid att sköta om
sina hjerteangelägenheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
