Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 165 —
Fru Bennechen uppgaf ett rop, då hon fick se
honom; ty hans hemkomst var så till vida en
öfverraskning, som det blott helt lösligt hade
värit tal om, att han kanske skulle komma någon
gång på våren.
» Förlåt mig, mamma, jag borde ha telegrafe-
rat,» sade Johan.
Statsrådinnan såg ännu på honom med ett
underligt, spändt uttryck, men då han kom emot
henne med sitt godmodiga, sorgsna ansigte, mum-
lade hon, i det hon kysste honom: »Du är så för-
ändrad, Johan; jag kände inte igen dig strax.»
Hilda kom nu också in och kastade sig om
hans ” hals: » Välkommen, välkommen, käre Johan!
Åh, hvad du är förändrad!»
>» Tycker du också det?» frågade Johan.
»Du-sar. tio, ar jaldres det: ärjusgraachar i
ditt skägg — ja, minsann! Du börjar bli skallig,
Johan!»
Brodern smålog på sitt vanliga melankoliska
sätt, men Hilda gaf noga akt på honom; hon
tyckte, att han var så besynnerlig, och hon hade
aldrig förr lagt märke till hur mycket han haltade.
Då statsrådet kom hem, hade han ett samtal
med sin hustru i sängkammaren ; och vid middags-
bordet voro både han och frun så vänliga mot
den hemkomne sonen, att Johan kände sig helt
varm om hjertat; till och med Alfred var älskvärd.
Det var hans plan att tala med Hilda på efter-
middagen; men statsrådinnan skickade Hilda ut i
staden efter någonting, så snart de hade ätit.
I skymningen smög han sig alltså utför trap-
porna; men då han kom till de två tre trappsteg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
