Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du vet bäst sjelf som läkare, att den sjukdom du
häntyder på, är af den beskaffenhet, att anständigt -
folk inte talar om den —>
»Just det är det!» utbrast sonen. »Jag har
många gånger tänkt på det. Att den värsta sjuk-
dom af alla tillåtes att smyga sig omkring incog-
nito, derför att det inte är anständigt att tala om
den! Åh, du vet inte hvad du har gjort, mamma!»
» Hvad jag har gjort! Men är du då galen;
pojke?» ropade statsrådinnan utom sig; hon kunde
omöjligen sätta sig in i, att det var den mesen
Johan, som stod här med denna domaremin.
» Adelaide» — sade statsrådet försigtigt bort-
ifrån sängen.
Men Johan fortfor helt lugnt — sedan han
fått visshet, kände han sig nästan som utsläckt -—:
» Att ni ville hindra mig från att få henne, det
kan jag förstå, och det kunde jag kanske förlåta
er; men att ni lät henne gå så der i förderfvet —
åh, ni vet inte hvad den qvinnan var värd och
hvad hon led. Nu är hon död, och jag reser i
afton — farväl!»
»Hvart?» frågade modern.
» Till Amerika,» svarade Johan i dörren.
» Till Amerika! På inga vilkor! Daniel!» ro-
pade fru Bennechen.
» Det här är en allvarsam sak; låt oss framför
allt vara lugna,» sade statsrådet.
I salen kom Hilda halfklädd springande efter
brodern; hon hade från sitt rum hört det mesta
af samtalet.
»Johan, Johan!» utbrast hon halthögt, »hvad
är det? reser du bort igen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
