Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en se, att figurerna voro »sidoordnade.> Af
samma skäl hade han också satt på gossen en
ofantlig hjälm, som räckte ända ned öfver öronen,
och ett tungt: slagsvärd stödde sig mot hans axel
hvilket halft humoristiskt skulle uttrycka, att den
lille parfveln nog kunde bita ifrån sig.
På alla indirekta häntydningar och anbud sva-
rade emellertid konstnären, som var en smidig hof-
man, att statsrådet Bennechen hade varit nog älsk-
värd att åtaga sig komitéens bildande.
Kammarherre : Delphin hade vid ett fönster
lemnat amtman Hiorth ensam med en af hufvud-
stadens framstående prester. De båda herrarne,
som ej kände hvarandra, talade försigtigt om skil-
naden mellan land och stad så der i allmänhet.
Efter ett par likgiltiga anmärkningar fick amt-
mannen tillfälle att säga: »Det förvånar mig ofta,
hvilken förvrängd och missförstådd uppfattning af
vart folk som nu tör tiden örta uttalas. . Kör en
man som mig tar det sig isynnerhet underligt ut.
Ty en embetsman i min ställning lefver ju mer än
någon annan i och med folket. De dagliga göro-
målen sätta mig ju i oupphörlig förbindelse med
allmogen; jag ser bonden i hans sorg och i hans
glädje, hans goda sidor så väl som hans dåliga —>
Här afbröt prelaten hastigt: »Det är alldeles
som jag, herr amtmanl! Jag har ju sjelf i öfver
fem år varit prest i en landsförsamling, och jag
vågar säga, utan att på minsta sätt vilja berömma
mig sjelf, men jag tror jag vågar säga, att få
prester som jag ha lefvat, rent af lefvat i och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
