Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 248 —
»En orden tilll» svarade hennes gemål och
lemnade salongen.
Man hade nämligen inbillat honom, att de
tyska furstarne föra ordnar med sig, när de ligga
vid badorter, och då är det lätt att få en — isyn-
nerhet när man har en förut.
Familjen Falck-Olsen reste alltså till Ems, och
ett par veckor derpå fick Caroline Hjelm bref från
Louise, hvari det bland annat stod:
»Du kan inte tänka dig huru skönt det är att
vakna om morgonen och inte ha Hans att tänka
på. Att jag kunde vara så dum! Han passade
inte för mig. I går redo vi på åsnor, och en en-
gelsman, som var med (pappa säger, att han är
lord) är så öm i dag, att han inte kan sitta på
det, som vi andra sitta på, utan måste begagna ett
stycke af ryggraden högre upp.»
Detta var Caroline nog oförsigtig attläsa upp
för sin mor. Och dagen derpå sade fru Hjelm
till kusin Hans: »Du hade tyvärr alltför rätt i ditt
omdöme om Louise Falck-Olsen. Utlandet har
redan i grund och botten förderfvat henne.»
Kusin Hans suckade. —
Anders den allsmäktige hade notoriskt blifvit
svag till förståndet. Ett par dagar gick han om-
kring i departementet och stälde till stor skan-
dal genom att tala om alla möjliga saker, som
ej fingo talas om.
Statsrådet Bennechen nödgades då kraftigt in-
gripa, och genom redaktör Mortensens bemedling
lyckades man få den gamle trogne tjenaren inack-
korderad hos en viss fru Gluncke, som höll syskola
för unga flickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
