Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till denna otillräckliga måltid, som dock
stärkte dem alla, kom också hoppet, det
upplif-vande hoppet. Småningom vred sig vinden, och
vid middagstiden vid kyrkklockornes klang, medan
hela stadens befolkning var nere på kajen, sattes
lotsbåten ut. Två gånger måste den landa igen,
men tredje gången gick det. Den följdes på sin
vågsamma färd af stormande bifall och
uppmuntran, men själfva voro lotsarna fåordiga och
betänksamma. Dessa våra modiga kustbor göra
aldrig mycket väsen, hvarken af sig själfva eller
af sina tappra gärningar.
Det blef en farlig färd och i synnerhet en
farlig landstigning, men man vågade icke vänta
längre, och den lyckades. Alla, sju män och en
gosse blefvo räddade. Insvepta i de medförda
filtarna och förplägade af medhafd mat och dryck
mottogos de efter några timmar af Marstrands
välvilliga befolkning och fingo där den vård, som
behöfdes för ett eller annat finger eller en eller
annan tå, som blifvit förfrusen.
Men när lotsbåten lade till, stod Lorentz
fiskare på kajen bland de andra, och innan någon
hunnit lämna den, hoppade han ombord. Han
ställde sig framför kaptenen och lyfte på mössan.
"Där står en blecklåda på bänken", sade
han. "Den kunde kanske lilla Berta Sten få igen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
