Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det underligt, att Johan blef förargad? Han
lyfte upp sin knubbiga hand och knäppte till den
lilla varelsen. Det var inte hans mening att
skada henne, bara att jaga bort henne. Men
Johan hade små starka fingrar, och flugan föll
ned på notstället — död.
Fröken skrek till, satte händerna för
ansiktet och började snyfta. Det var då det
märkvärdigaste, Johan någonsin sett. Han hade rent
af aldrig förr sett någon gammal människa gråta
så. Han satt alldeles tyst några ögonblick, spela
kunde han inte längre. Slutligen sade han helt
modstulen:
u Gråter fröken för en fluga — bara en fluga?"
"Hon lefde ändå härinne", snyftade fröken
under tydliga bemödanden att lugna sig. uJag
— har ingen — annan — hon kom fram —
när jag drack kaffe — och — fick socker. —
Nu fortsätta vi. Tag om alltsamman!a
Johan spelade och slutade lektionen, men
glad var han inte. När han gick, sade han:
aJag ville inte göra henne illa, fröken."
aJag vet det, min gossea, sade fröken och
klappade honom på hufvudet.
Johan var mycket glad, att det var sant,
hvad han sade, och att han inte sagt det bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
