Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brakade Wille sitta om aftonen och se på, när hon
målade.
uMen inte kan väl Hanna lefva bara på de
där blommorna och verserna“, sade han en kväll.
“Jo, nära på“, sade flickan skrattande, “men
ibland skrifver jag en följetong i en
landsordts-tidning, där redaktörn är kusin till mig, och det
betalar sig bra.“
Dagen därpå fick Wille en idé, och han
var så ifrig att utföra den, att han knappast
kunde gifva sig till tåls, till dess skolan var slut,
middagen äten och läxorna inlärda. Men då satte
han sig ned framför gluggen i garderoben, sedan
han väl läst dörren, och skref vid skenet af sin
lilla lampa, och med papperet liggande på en
kista följande:
Goda ridaktörn.
Vill ridaktörn ta den här lilla följetången i
sin tidning, vore det bra.
Det var en gång en gosse, som hette Wille
Hult in och bodde numro 18 Lilla Nygatan. Öfver
gården, nedre botten. Han tänkte köpa sig en
klocka. En af pojkarna fick en ny, och då ville
han sälja den gamla för 3 kronor, men Wille
Hultin trodde inte, att hans pappa tyckte om,
att han sålde den för så litet, och inte visste
af det kanske, och då så fick det vara, fast Wille
Kerfatedt. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
