Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du vet väl, att om julen skall man vara
fin.“
Så kom juldagsmorgonen, bitande kall, med
gnistrande stjärnljus. Men då kom också sorgen
tUl Johans tioåriga barnahjärta. Mor och far
redde sig till julottan — tre af barnen skulle
få följa med. Det var en half mil att gå. Johan
hade öra för musik, och julpsalmerna och
orgelbruset i kyrkan älskade han allra mest. I år
kunde han icke få följa med till kyrkan. Det
kunde ju inte hjälpas i alla fall. Men när de
öppnade dörren för att gå, då böjde Johan ned
sitt hvitlockiga hufvud mot hyfvelbänken i stugan
och — grät.
Han hörde dörren låsas. Det blef så tyst
omkring honom. Småsyskonen sofvo. Johan såg
slutligen upp. Hvad var det? Far stod ju kvar
där inne; hatten hade han hängt upp på spiken,
helgdagsrocken hade han tagit af sig.
“Far“, sade Johan och kastade sig i hans
famn.
“Var det så svårt, gossen min?" sade far
mildt. “Du har varit så modig hela tiden.“
“Det var — bara orgeln — far — jag
tänkte på — orgeln“, snyftade Johan.
"Sätt dig här, barn“, sade far, "så skall
jag sjunga julpsalmerna för dig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
