Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der och fötter med brädet framför sig lyckades
Klas hasa fram den ena ändan till vattnet, som
såg svart ut emot snön.
“Hugg i!u skrek han, medan han själf satte
sig på andra ändan, och så började han af alla
krafter tjuta:
“Hjälp! Hjälp!u
Matts högg i förtvifladt och häftigt och
försökte krafla sig upp, men just då krasade det
på nytt i isen, och så, plums, lågo de där båda
två.
Men deras skrik hade blifvit hörda. Två
vedskrindor körde förbi på landsvägen, och
kar-larne kastade sig genast af och skyndade till
hjälp. De sköto ut hela ökstocken på isen och
fiskade upp båda de genomfrusna pojkarna i den.
Härpå kastade de dem upp på sina lass och körde
dem raka vägen hem till byn.
Ehuru Matts legat längre i vattnet, blef
han kry redan dagen därpå. Han gick direkt
fram till läraren i skolan och bekände, hvcm
som kastat stenen. Och då läraren frågade honom,
hur han blifvit öfvertalad att bekänna, svarade
han bara;
o
“Ah, jag var så nära döden i går.u — Så
liten han var, så hade han fått erfara, att döden
för människans synder i släptåg, och att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
