Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vintern, när timmerkörarna foro vägen genom
skogen, brukade hon ibland passa på att åka en
bit på stockarne, — det var hennes enda nöje.
Modern, hade lärt henne läsa, men hon häde inga
andra böcker än psalmboken och en gammal
kokbok.
En dag hade farmor bannat henne mer än
vanligt för hennes lättja och för det, att hon
alltid var, så tyst.
"Kära farmor“, svarade hon, “jag har ingen
att tala med mer än mamma. Och hon svarar
inte. Jag står inte ut! Jag springer bort i
skogen!“
“Om du springer bort, hvad skall det då
bli af migu? sade farmor och suckade.
Det hade Gara aldrig tänkt på. Hon började
gråta och sprang ut ur stugan. Hon visste icke
hvart, hon ville bara ut.
"Mamma“, ropade hon, medan hon sprang,
“jag borde vara snäll mot stackars farmor, jag
borde arbeta och göra vispar och kvastar, jag
borde lära mig hitta till byn, jag borde allting
— men jag är så ensam, och farmor är så döf."
Och så satte hon sig på en stubbe och grät,
bara grät.
När hon ändtligen lugnat sig, såg hon en
pojke komma helt brådskande vägen fram. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
