Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tad, med ett öfverflöd af fantasi. Modern undrade,
hur hon skulle kunna leda två så olika barn, så
att deras skaplynnen finge utveckla sig till det
goda, ja, det bästa. Isynnerhet fruktade hon,
att Ida icke skulle kunna tygla sin starka
inbill-ningskraft. Fantasien är ju en Guds gåfva, en
skänk till mycken glädje, om den blott icke
missbrukas.
Det gick ett par timmar om, innan barnen
kommo tillbaka. Ett mörkt moln hade under
tiden dragit öfver himmelen, och modern var glad,
då hon hörde deras röster igen.
Ida kom forst instörtande, ifrig att berätta
färden.
° . o
"Ah, du kan inte tro, mamma, sa roligt vi
haft. Först satte vi oss på Lars Olsons
källartrappa för att slipa knifvarne, och bäst vi satt,
så kom en råtta kilande från en glugg, och den
var nära på lika stor, som vår gris.“
Modern hostade litet, men Ida fortsatte ifrigt:
"Och så gick vi ner till ån, och när vi
satte oss vid pilbuskarne, så flög det så mycket
fåglar upp, så att det var alldeles svart i luften
— jag såg knappt en enda bit af himmelen.
De hade visst sina bon i buskarne."
"Ah hå!" sade Valdemar långdraget.
uJo, duu, sade Ida, "nog var det minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
