Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På hans skullra ligger mödan tung;
Stelnad flyter i hans ådror bloden;
Hela bygnaden af djurens kung
Hotar fall, som den förtärda stoden;
Själen, någon stund ur dvalan väckt,
Talar kraftlös i hans sunkna blickar,
Lik en eld, som, utan näring släckt,
Sista gnistan upp ur askan skickar.
Ensam han, den stund en mild natur
Hvilans vallmog öfver bygden skakar,
Räknar slagen af sitt sena ur,
Och, med smärtan, på sitt läger vakar.
Tiden våldsamt med sin ena hand
Trycker ner och snöbeströr hans hjessa
Med den andra ifrån grafvens rand
Vinkar döden, att sin lia hvässa.
Barn på nytt — Se der förnuftets sort,
Och när en gång lifvets drägg är rågad,
Går han åter, dit han kom ifrån,
Lika tanklös, endast mera plågad.
Ja, Orest, Var orättvis och döm, —
Innan du till verkligheten vaknar, —
Döm från dikten af din morgondröm
Till det värde, lifvets afton saknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
