Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som båcken bland rosor, så flyta hans dagar;
Han hör blott på afstånd, hur missnöjet klagar,’
På afstånd blott, jordens förfdrande brott.
Han helsas af glada och fredliga grannar,
Och öfver hans boning välsignelsen stannar,
Ditkallad af bröder, dem han gjorde godt.
J, som edra offer åt fåfängan båren,
Som svigten för livar och en storm af begåren,’
Sen, — frågen, om den honom någonsin böjt?
Når fåfångt från njutning till njutning J vådjen,
Han hör öfver allt blott ett genljud af glädjen,
I åskornas dunder — i herdarnas flöjt.
Se der denna maka, som svor att till döden
Förena med hans sina jordiska öden,
En tröstande engel, hon råcker sin halld,
Att blomsterströ banan, han dömdes att vandra!
Och se, hur förtroligt de stöda hvarandra,
På sluttningen ner till förgångelsens strand!
Stor är hennes trollkonst att muntra och skona,
Att åfven de mörkaste stunder försona.
Hvad vållust för tvenne likståmmiga bröst,
Att båra hvar glädje, hvar smårta, gemensam!
Den kånner ej du, som, förgåten och ensam,
Sk«ll berja din skörd från din ödsliga höst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
