Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som sig från våra tidsfördrif
Till våra samhällskretsar sprider,
Utur en dag, af skuggor skymd,
J lyften mensklighetens öden,
Och nya sinnesnöjen löden
At åfven lifvets hvardagsrymd.
Jag anför ej er gyllne tid,
Då Grekland, fyllande sin åra,
Gick, lyssnande till Eui’ipid,
Att edra sångers värde lära;
Då, öfvertalande och hög,
yEschyli och Sophoklis anda,
Att dygdens kraft med årans blanda,
Sig i Helladens hjerta smög;
Den tid Menanders åska sånde
Sin blixt kring, lasten öfverallt;
Då af Aristephanis salt
Hvar hemlig dårskap svedan kånde;
Och då Terentii finai skåmt
Och Plauti hvassa glådtigheter
Kanske sin samtids seder ståmt
Till mindre flärd och löjligheter.
Nej, jag i fallna åldrars-grus,
Gudinnor! stiger ej tillbaka,
Att dröja vid ert sköna ljus,’
För att ett lika skönt försaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
