Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sanningen — steg fram och gaf åt Thronen,
Gaf åt (¡¡us T AF, denna såkra vakt,
Som beskyddar med förnuftets makt
Hvar/e laglig frihet hos Nationen.
Trots ditt rop, du mörkrets Tolk:
<(Kung! Din Thron dervid skall vackla!
Stållde Gustaf ljusets Fackla
Fram emellan Sig och Folk.
Såg du, Medborgsman, de hvalf som stängde
Offren, hvilka, för ett misstänkt brott,
Statskonstens och Hämndens grymhet nått?
Hörde du, hvad rop i dagen trängde?
Såg du bojan, som hon drog,
Svagheten, som tusen gånger,
Straffad af sin skymf, sin ånger,’
Var ändå ej straffad nog.
Hvilken störtar hvalfvet, lossar bojan?
Hvem ger åter Oskulden sitt stöd,
Menniskan sitt värde? — Gustaf böd,
Lugnet spriddes,- åfven ner till kojan.
Lagens bokstaf Blef bestämd j
Uppsåtet allena — måttet
Mellan straffets höjd och brottet,
Och förlåtelsen hans hämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
