Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ron dugtigt, J gossar! Sen böljorna håfva
<(Och lyfta mot båten sin skummiga rygg.
«Ron raskt, hissen seglet! Du, Signild, ej båfva!
(<Den Herran beskyddar i faran, är trygg.»
Och håfltigt ro fader och söner, att hinna
I land, medan Signild ser, böjd mot sin arm,
Med ömhet på Sven genom tårar, som rinna
I hemlighet ner på dess klappande barm.
Mot barnen hon armarna gråtande sträcker:
Nu hviner orkanen — nu håfver sig opp
Den tornhöga vågen, o himmel! och bräcker
Med brak deras mast, och med, den deras hopp.
Och häftigt ro fader och söner, fast döden
En hvar nu för ögat skenbarligen ser;
Och moder och döttrar ge Gud sina öden —
De gråta. En blink, — och de gråta ej mer.
’ Och svallvågen, döf för de redligas böner,
Den krossade båten i afgrunden drog;
Och fader och moder och döttrar oeh söner
Nu dricka den bölja, som öfver dem slog.
Nu äro de frälsta från jemmer och våda,
Det enda, hvaraf denna jorden är rik;
Och englarna svåfva kring klippan, och skåda
Ner på dessa frommas kringdrifvande lik.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
