Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturligtvis är jag så med:
Vålan! förlåtom henne båda.
Hon i en enskilt bikt bekånt,
Att allt i distraktioner håndt;
Hon glömde, att i hufvudstaden
År sus och dus och tidsfördrif
Ett säkert prof på högsta graden
Af sällhet i ett husligt lif.
Nu har hon skrifvit sig till minnes,
Att ibland folk af smak och ljus
En dylik sällhet alltid finnes,
Fast icke alltid inom-hus.
Hon önskar en gång kunna gifva ■
En sång af mera verld och vett,
Ån den bondaktiga ni sett,
Och der skall ni hjeltinnan blifva.
Om ni har lust att höra på,
Så lyder promemorian så:
Först klockan elfva, toli på dagen
Gå edra rullgardiner opp;
Ni vaknar vid er kaffekopp,
Med högmod mönstrande behagen,
Naturen slöst på eder kropp.
Med sånggardin tillbakaslagen,
Ni ser i spegeln, midtemot,
De languissanta anletsdragen,
Två sköna ögon, dito klot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
