Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sänkte jag min harpa modfålld ner,
Och frågade min Sångmö,’ grymt bedragen:
Hvi nekar du mig jemt att sjunga mer,
Och hvarför just på denna dagen?
Hon vinkade. — Då såg jag hur vid stranden
En Yngling satt, af morgondimman skymd;
En bok, en pensel hade han i handen,
Och såg villrådig kring Guds vida rymd.
Med all den själ, han liemtade derur,
Bl ef dock hvart tecknadt drag förutan lycka.
Nej, ropte han, nej, intet kan uttrycka
Ditt lif, du eviga natur!
I klippans genljud Sångmön gaf det svar:
Naturens sanna lif kan ingen måla;
Och känslan, du af kärleken erfar,
Ån mindre kan beskrifning tåla.
På nytt fick glädjen i mitt hjerta rum.
Ett saknadt uttryck bör du lätt försaka.
Johanna! tyst jag går till dig tillbaka
Och tackar Gud, att jag är stum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
