Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då större brott hans hand, än nånsin er, beflåcka?
Han blandat giftets dryck, han är ju mördarn blott,
Och likväl ingenting kan denna man förskräcka.
SEMIRAHIS.
Ej alltid lika långt sig våra pligter sträcka;
Ju heligare band, dess nesligare brott.
Jag var Gemål, Otane! Jag utan ursåkt blifver,
Öch min förtviflan allt, allt på min räkning skrifver.
Jag trodde, att den Gud, hvars rättvisa mig slog,
Då han ryckt bort min Son, mig hade straffat nog;
Att sålla mödors tal bort slutligen försona
Mig sjelf med Himmelen, somverldenmedmin krona.
Men, några månar sen, jag denna vålnad hör,
Hvars grymma liåmderop mitt sinneslugn förstör.
Jag stapplar kring den grift, dit ingången mig nekas;
Den aska, som der göms, min dyrkan likväl har.
Jag om dess misskund ber; den står ej att bevekas.
Jag för blott hemska rop och suckningar till svar.
Ett åndradt ödes skick bereds åt mina dar.
Jag ser det, och kanske, är håmdens timma inne.
OTANE.
Men hvem försäkrar er, att denna grymma hamn
Med verklighet har gått ur grafvens kalla famn?
En luftbild någon gång bedrar ett låttrördt sinne,
Som ur en diktad verld sig stulna fasor ger,
Tror, hvad det fruktar mest, och åntligt i den stilla
Och dystra nattens famn blott egna foster ser.
S&MIRAMIS.
Ack, nej! hvad jag har sett, är ej en flygtig villa,
Af blodets tunga; lopp i sömnens timma våckt.
Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
