Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna dag sin nåd Försynen fästat har;
Att kunna blidka den, är nu min ärelystnad.
Men ur dess vreda hand blott ångern vapnen tar.
Tro mig, de samvetsagg, dem med förakt ni höljer,
De äro all den dygd, som brottslingen har qvar.
Jag synes eder svag. - Kån svagheten; den följer
Med fruktan alla steg af hvar ogerningsman.
Men ångern aldrig än var neslig för en krona.
Den hedrar Konungar; minst har den er bort skona.
Och jag vill lära er, hur utan blygd man kan
Tillbedja Gudarna, och sina brott försona.
ÅTTONDE SCENEN.
ASSUR, ensam.
Hvad språk, ooh hvad förslag, dem jag ej nog förstod?
År det väl fruktan, list, försagdliet eller mod?
Vill hon, med eftergift, ge sina öden styrka,
Och, att bedra mitt hopp, med mig förening yrka?
Azemas unga hand skall icke blifva min,
-Hon nekar den; - det är, att ge mig hopp om sin.
Hvad ej gemensamt brott och ingen omsorg kunnat,
Och ej en dyrkan, slöst på Drottningens behag;
Det har min list, min harm, en fruktan för dess slag,
Ett Gudasvar, en dröm, åt mig till slut förunnat.
Så styres menniskan, af hvilken okänd makt?
Hur driflfjedren ibland är svag till högre öden!
Men tviflom än på allt. - Ånnu har jag af nöden
Ett samtal. Hvad jag hört, var mindre öfverlagdt.
Bekymrens öfverflöd tycks hennes själ betaga.
Så Jått förändras blott bedragarn och den svaga.
Slut på Andra Akten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
