Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66 —
FEMTE AKTEN.
FÖRSTA SCENEN. •
SEMIRAMIS. OTANE.
OTANE.
Var tröstad, att den Gud, som vakar för er lycka,
Lagt hinder för det band, som nu ér fasa våckt.
Naturen, liksom sjelf för edert val förskräckt,
Er återgett en son, att er ur vådan rycka.
Det kånda Gudasvar, ni fått från Nilens trakt,
En röst ur andars verld och Nini vålnad sagt,
Att samma dag, 6om ser en make af er hyllas,
Skall skingra fasorna, dem ödet på er lagt;
Men ej föreningen är loivad att uppfyllas.
Ert öde är beredt, och färdigt hymens band.
Er vördar Ninias. ,Ett hemligt blod skall släcka
Det bloss, som rättvisan gafhåmdensGudihand,
Och sållheten sin famn i dag åt eder råcka.
SEMIRAMIS.
Nej, sållheten är gjord, att mig för evigt gåcka.
Otane! min son är rörd. Jag smickras af det hopp,
Att smärtan af en mor, de första stunders lopp,
Skall tala mera högt till hans förtryckta sinnen,
Ån sjelfva Nini blod och min ogjernings minnen.
Snart, kanske, mindre öm,men mera grym förspord,
Han bår i minnet blott en älskad faders mord.
OTANE.
Hvad frukta af en son? Hvad öde kan er ana?
SEMIRAMIS.
Ack! fruktan är ett straff, som följer brottets bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
