Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En plikt, somhåmnar sig, då du dess fordran glömmer,
Och dig din sista tröst, kanske, förlustig dömmer.
Dermid ju anförtrott sin maka i ditt skydd;
Skall nu hans sista bön på sådant sått bli lydd?
Du tror tillåfventyrs, att vi ej ännu kånne,
Hur åt din trogna vård han öfverlemnat henne,
ii är, vid sin ålders vår, i tvångets kedjor föst,
Hon nekades att fly med dem hon ålskat mest.
Hur hårligt man sin hand till nödens räddning
sträcker,
Når följande minut dess gifna stöd man bräcker!
Du henne öfverger -
OSCAR.
Nej, misskån ej din vån.
Den jag förtror åt Gaul, såg, öfverger jag den?
Når strandens afskedsvåg emot mitt roder svallar,
Och för Malvinas dar jag på din omsorg kallar;
I stället för en plikt, jag tvenne uppfyllt har.
Jag henne ger långt mer än jag från henne tar.
Det vet jag af den vård, hon länge af dig njutit.
Sen går jag, mera stark i hvad min själ beslutit,
Att håmd - hvad nsel håmdT * på ödets grymhet få.
Nog, har hon ej mitt värn, så har hon värn ändå»
Jag känner de behag, som ur hvart menskligt hjerta
Tillröfva sig den suck, man ämnar hennes smärta.
Det är för hjeltens köld en ganska vådlig stund,
Når skönheten går in i olyckans förbund.
Jag ser Malvinas blick, nyss sluten i den dvala,
Der känslan nekar sig, att plågans kraf betala,
För dagen öppna sig, och ur den tår, som flöt,
Framljunga, blixten lik, som genom molnen bröt,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
