Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Når ryktet på en gång, med skråck af blixtens slag,’
Bar fram till Svarans thron Cairbars nederlag,
Och spådde hämdens stund från Morvens tappra
söner
Åt våldet, långe döft för mensklighetérts böner;
Då skyndade Dermid, bevingad af sitt mod,
Att fråmja det förslag, som ännu återstod.
Han, med en hjeltes hopp, om sonens räddning
trodde,
Att den, till lyckligt slut, af denna stund berodde,
Som mensklighetens håmd förenade med hans.
På snäckan redan stödd emot en rostig lans,
Han hör hur kölens fart till dessa kuster svallar,
Han redan Arven ser, och Cromlas höga tallar,
Och röken lyfta sig från fådrens sålla bygd,
Den saknaden gör dyr för. hvarje bröst af dygd.
Han gläds; men hopp och strand aflägsna sig med
dagen, ;
Och snart är denna syn i nattens mantel dragen.
Blixt brytes emot blixt - våg ry tet emöt våg
-Och stormen rasar vildt i seglarns slitna tåg.
Han trotsar böljans ras, tills, slungad af den sista,
Han ser sin starka köl mot hamnens klippor brista j
Och den olycklige, med sitt bedragna hopp,
I vågens djupa famn slöt sina öderts lopp
-I vågens famn, som, stolt af strödda splittrors börda,
I en så allmen nöd ej flera vetat vörda,
År den ankomne Bard, som oss berättat den.
MALVINA.
Så föll du böljans.rof, mia make och min vän,
8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
