Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, minsann har jag inte det. Jag fick nyss cn
låda fikon skickandes ifrån boden. Deras stora
höstlast hade kommit från Göteborg.»
Selma blef pionröd öfver hela ansigtet. »Var herr
Forsberg själf inne med den?» sade hon.
»Nej då, han skickade pojken. Han har fått sin
åkomma igen, stackare, så att han inte vill gå ut. Jag
satte ut lådan i kontoret.»
Gumman gick för att hämta den, och Eva
passade genast på.
»Hvad är det för en ’åkomma’ herr Forsberg har,
som hindrar honom att gå ut?»
»Det är bara att han får ros i näsan ibland, när
han varit för mycket ute i luften», sade Selma med
nedstämd ton. »Han kom hem från Göteborg i går,
och nu har det väl kommit, kan jag tro.»
Eva brast i skratt. »Nå, det var då en älskare,
med ros i näsan», sade hon, »och du ser så ynklig ut,
när du talar om det, som om du hade det själf.»
»Ja, skratta du», sade Selma nästan gråtfärdig,
»men jag skall säga dig, att det är hjärtlöst. Den
plågan är lika svår som någon annan. Och fast alla
andra skratta åt honom, när han går med sina hvita
blyättikslappar på näsan, så skäms jag inte att tillstå,
att jag tycker allra mest om honom då, när de —
an - dra — håna–ho - o - nom.» Det kom några
svaga snyftningar, som hon dock genast lyckades kväfva.
»Förlåt mig, söta, älskade Selma, var för all del
inte ledsen på mig, du är en ädel själ, men det
föreföll mig bara litet komiskt i början.» Och med en
våldsam ansträngning att hejda skrattet, då hon tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
