Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, särdeles snäll», sade Eva, »och jag börjar tro,
att han tycker om dig också.»
»Det kan man aldrig veta», Selma suckande. »Men
ett eget hem, du, det vore något det, och att få ta
mamma till sig, när hon inte orkar arbeta längre. Ack,
hvad jag skulle vara snäll mot honom, och så fint jag
skulle ha; jag skulle själf väfva sådana der storrutiga
röda och hvita gardiner — de se så bra ut bakom
blommorna i fönstret.»
»Du har redan börjat möblera, hör jag.»
»Ja, vet du, i hvarenda vrå, ända till bordslådan
i köket med träskedar och vispar. Man får väl lof att
tänka på någonting, annars blir lifvet så ledsamt.»
»Ja visst, och när man är lätt om hjärtat som du,
då kan man också bygga luftslott.»
»Förr, vet du», fortsatte Selma, utan att märka
Evas trötta ton, »då brukade jag nöja mig med att
föreställa mig, hur jag skulle göra det fint i mammas
lilla vindsrum af mina besparingar på lönen, men nu —»
»Sedan du sett herr Forsberg–»
»Ah inte precist sedan jag sett honom, för det har
jag gjort i tre år, men sedan han började att bli–-»
»Litet artig mot dig—»
»Ja, det är underligt–jag tänkte aldrig på
honom förut—»
»Gjorde du inte —?»
»Nej, vet du, det gjorde jag verkligen inte, men så
var det en gång nere i boden — han sa’ någonting —
och då gick det som en blixt.»
»Och sedan dess så möblerar du ditt hem i tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
