Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kan inte erkänna någonting, som utestänger
mig från ert sällskap», sade han. »Jag vill träffa er–-
jag har aldrig glömt er.»
Hon rodnade svagt.
»Ni har ju träffat mig nu, och jag har fått tacka
er. Yi kunna ju vara ömsesidigt nöjda», sade hon.
»Ni fordrar orimligheter», sade han retligt, »och
ni dömer er själf till ett lif, hvarmed ni inte i längden
kan härda ut. Tänk på saken lugnt, fröken Eva...»
»Fröken Wall», rättade hon än en gång. »Det är
ju bara det jag begär att ni inte besöker mig — och
iitt ni hindrar fröken Marianne.»
»Och det begär ni i samma ögonblick jag fått den
gränslösa lyckan att återse er. Det är omöjligt, fröken
Eva.»
»Fröken Wall», sade hon kallt och började gå
framfor honom mot trappan.
»Fröken Wall, jag ber om ursäkt, nåja — ge mig
er hand då, så skall jag lofva.»
Ännu blek vände hon sig om och räckte honom
handen. Han tog den och behöll den några sekunder
i sin. »Det är verkligen en seger, fröken Wall», sade
han; »nej se der ha vi Sigrid», han släppte handen,
»jag öfverlemnar er åt henne, ni vill väl inte komma
tillbaka på samma gång som jag.»
»Tack», sade Eva ännu med osäker röst.
Han sprang lätt uppför spiraltrappan till galleriet.
Eva vände om och mötte den gamla fröken. Denna
lade förtroligt sin arm i hennes. De gingo några
gånger fram och tillbaka mellan växterna och småpratade,
det vill säga den gamla fröken pratade, och Eva upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
